Ny här? Läs Krimfalls Exempelfall...

Fallet Bobby

Jönköping
 - lördag 14 januari 2006 ( 11 år 10 månader 9 dagar )

Bobby Äikiä, född 12 mars 1995, död 14 januari 2006, endast tio år gammal. Bobby var en pojke som av sin mor och hennes sambo utsattes för svår misshandel och tortyr, vilket vållade hans död. Fallet blev mycket uppmärksammat i Sverige, och väckte starka reaktioner, vilket kulminerade i den så kallade “Lex Bobby”, som sedan trädde i kraft 2008.

Bobbys föräldrar

Bobbys biologiska pappa, William, född i Somalia, boende i Kronobergs län, och Bobbys mamma, Niina, Stenungsund, hade ett kortare förhållande under 1994. Niina var 19 år gammal när hon blev gravid. De skildes tidigt i graviditeten. De hade endast sporadisk kontakt, som att skicka brev, ringa till varann ibland, och pappan fick lite foton på Bobby. William träffade bara sin son Bobby enstaka gånger under Bobbys uppväxt. Niina och Bobby bodde först hos Niinas mamma. Men fick senare en egen lägenhet. Kontakten blev ännu sämre, när Niina träffade en ny man, via en telefonträfflinje, och flyttade med Bobby till mannen.

Bobby

Bobby föddes med en utvecklingsstörning; Fragil X-syndrom, en Adhd-liknand åkomma, vilket ofta även innebär autismliknande tillstånd samt extrem skygghet. Han föddes även med gomspalt och genomgick flera operationer för den missbildningen.

Mamma Niina Äikiä bodde med sin son Bobby i Stenungsund. Han tyckte om att cykla, gunga och promenera, och var snäll och tillbakadragen. När Bobby var tre år fick de en stödfamilj, som hade hand om Bobby var tredje helg, där fick han träffa familjen och deras djur på gården.

Flyttade

I Augusti 2005 flyttade Niina ihop med en ny man, Bobbys styvfar, Eddy Larsson, till en mindre gård, i Malmbäck, Nässjö kommun, i norra Småland, sensommaren 2005, som han arrenderade. Hon låter Bobby bo kvar hos sin mamma i Stenungsund.

Eddy hade tidigare dömts till fem år fängelse för bl a grov misshandel, grov våldtäkt och sexuellt ofredande. Två av hans tidigare flickvänner polisanmälde honom.

I september 2005 Niina hämtade Bobby, som bott hos mormor. Han ville inte flytta, utan bo kvar där, men mamman ville ha med sin son till nya sambon.
Då började helvetet för Bobby. Det blev ett liv fullt med kränkningar, tortyr och grov misshandel.

När stödfamiljen ringde någon gång under september-oktober 2005, och frågade när Bobby skulle komma till dem igen, fick de veta att Ninna och Bobby flyttat.
Det var de som kontaktade socialkontoret i Stenungsund om Bobbys flytt, då Niina inte gjort det. Men Stenungsunds kommun kontaktade aldrig Nässjö kommun, dit Bobby och mamman flyttat.
Kontaktfamiljen ringde flera gånger och undrade när de kunde få träffa Bobby en gång till och få ta ett riktigt avsked. Niina svaradem att kanske till julen. Men så blev det inte.

Den 3 oktober 2005 Bobby började på Orion, på Handskerydsskolan i Nässjö, som var en specialskola för barn med olika psykiska utvecklingsstörningar och förvärvade hjärnskador. Bobby lärde sig skriva sitt namn och räkna till fem. Den tio-åriga Bobby befann sig, enligt läkarna på en femårings intellektuella nivå. Han gick i särskolan och trivdes bra där. Han gillade särskilt gymnastiken och, att bada i simhallen tillsammans med sina klasskompisar. Bobby hade börjat öppna upp sig.

Men han började få en stor frånvaro, då mamman och styvfadern ofta sjukanmälde honom.

På gården där dom bodde hade styvpappan Eddy både höns och får. Bobby tyckte mycket om djur, men han var lite rädd för hönsen, till en början i alla fall. I slutet av sitt liv, sov han ibland inne i hönshuset, för att komma undan moderns och styvfaderns våld.

Sista skoldagen

Bobbys sista skoldag var den 15 december. Då hade de varit på äventyrsbadet i Sävsjö. Han kunde simma med hjälp av en simdyna, och älskade att åka rutschkana. Bobby tyckte, att det hade varit jätteroligt. Efter badet fick alla barnen äta korv. Enligt skolpersonalen verkade Bobby mycket lycklig och stabil.

Dagen efter, den 16 december, ringde Niina till hans skola och meddelade, att Bobby blivit sjuk, han hade fått en förkylning och feber, och kommer att bli borta några dagar.

10 Januari 2006 skulle skolan börja igen efter jullovet. Bobbys mamma ringde skolan, och berättade, att Bobby fortfarande var sjuk.

När det gått ytterligare en tid kontaktade läraren Niina och fick veta, att han fortfarande var sjuk. Personalen på skolan blev oroliga för Bobby. De hade tagit kontakt med skolsköterskan och en skolläkare. Det ordnades en tid för läkarundersökning den 7 februari till Bobby. Men han återvände aldrig dit mer.

Tortyr

Bobbys sista månad i livet var fylld av grovt våld och grym tortyr, nästan varje dag, efter att Eddy och Niina druckit mycket alkohol. Det var nu som den lilla försvarslösa pojken drabbades av styvfaderns sadistiska läggning. Bobby torterades långsamt till döds av sin egen mamma och styvpappa.

Bobby bars ut tillsammans av sin mamma och styvpappan, naken och bunden vid en stol, till fårhagen. Där förde de det strömbärande elstängslet mot Bobbys händer och fötter. De gav även honom elchocker mot hans könsorgan. I stort sett varje dag fick han stryk med vedträn. Men även med händerna eller med livrem. Han hade ingen möjlighet att värja sig mot övergreppen.

Och så fort mamman och styvpappan tyckte något var fel enligt dem, så tvingades Bobby vara utomhus, tros vinterkylan. Det kunde vara småsaker, som inträffat under dagen, som ledde till tortyr. Det kunde vara vara en blick från Bobby eller, att han skramlade med besticken vid matbordet. Eddy tyckte att Bobby skulle ner i rang. Om han grät behandlades han värre, så han lärde sig att dölja tårarna.

Ibland fick han ha kläderna på sig, och ibland fick han vara naken ute i snön. En gång bands Bobby fast i en stol och misshandlades med ett vedträ, så han bajsade på sig. Då tog styvpappan av honom kalsongerna och trädde dom över Bobbys ansikte och mun. Sen sade styvfadern: – “Det är så man gör med hundar”. Pojken blev också misshandlad med en dammsugare, som användes mot hans könsorgan.
En annan gång tejpades hans huvud fast vid en stolsdyna, som var indränkt med urin. Bobby brukade också torteras med glödhet stearin.

Han tvingades också äta kattmat, och dricka alkohol som hälldes ner i en tratt, som trycktes ner i hans strupe. Paret brukade tortera tioåringen med elstötar. Tortyren och svåra misshandeln fortsatte på många olika sätt.

Mamman gjorde några lama försök, att sätta stopp för tortyren. Ibland slog hon sin son själv, men försökte att inte slå så hårt, då Eddy beordrat henne att vara med i misshandeln. Men Eddy blev arg och sa åt henne att slå hårdare, annars skulle han straffa henne också.

Bobby hade vädjat om, att hans föräldrar skulle göra slut på hans lidande. Han skulle, enligt förhör, ha sagt: -“Straffa mig då! Döda mig då! Döda mig då!”

Livlös

Den 14 januari 2006 Alla tre var ute på gården, det var kallt. Niina mindes inte hur Bobby kom ut ur huset eller hur han fick av sig kläderna. Mamman var berusad. Bobby fick lägga sig på rygg, naken i snön. Styvfadern tog en skyffel och började skyffla snö över hela pojken, så hela kroppen täcktes utom ansiktet. Bobby lyckades ta sig upp ur snön några gånger. Men blir direkt nerputtad av styvfadern igen, som åter började skyffla snö över honom. Han sa åt pojken att ligga still.

Bobby sa, att han var kissnödig. Han fick gå och kissa vid en syrenbuske. Men det kom inget kiss. Han sa att han var färdig. -“Varför har du inte kissat, varför ljuger du”? frågade styvpappan.

Mamman satte sig grensle över sin son, som åter igen fick ligga i snön. Eddy satte sin känga i bröstet på pojken och tryckte till. Till slut bestämde de sig för att gå in. Men pojken kunde inte gå själv, benen bar inte, de tvingas bära in honom.

De satte Bobby på en stol vid vedspisen, för att värma honom. Han försökte resa sig, men styvpappan beordrade Niina att hålla fast honom, medan han tog fram silvertejp och tejpade fast pojkens ben och armar. Hans huvud tejpades även fast ner mot ryggstödet. Nu var Bobby mer eller mindre kontaktbar.

Senare på kvällen skar de loss tejpen, bar upp Bobby till hans rum och lade ­honom på rygg i hans säng. När styvpappan gick upp efter ­maten för, att titta till Bobby, låg han livlös i sängen, utan puls. Men de ringde inte efter ambulans.

Mamman försökte ge sin son hjärtmassage. Styvfadern försökte återuppliva honom med konstgjord andning. I Bobbys mun hittade de en tuggad apelsinbit. Han hade i sin ensamhet kvävts till döds av sina egna spyor. De lämnade den döda pojken i sängen. Mamman lade ett täcke över honon. Sen tog hon en whiskey för att lugna ner sig. Sedan gick de och lade sig för att sova, och somnade ganska snabbt.

Morgonen därpå, 15 januari, placerade de Bobbys döda kropp i en säck, och diskuterade vad de skulle göra med den. Att gå till polisen var inget alternativ. De skulle genast se alla skadorna på pojkens kropp, resonerade de. Ett alternativ var att fingera en brand i utedasset, där Bobby lekt med tändstickorna. Eller att torpet skulle brinna upp.

De förvarade först kroppen i vedboden. Men sedan packade de in den i bilens bagageutrymme. Efter att ha rest runt och sökt efter någonstans att göra sig av med kroppen, så bestämde de sig till slut för, att sänka Bobby i en sjö för att dölja brottet.

Dumpas

Någon dag senare körde de till Lovsjön. En stor sjö, söder om Jönköping, i Småland, som är en populär badsjö, några mil från deras hem. Där sågade de upp ett hål i isen med en isborr och motorsåg. Sedan åkte de hem och hämtade Bobbys döda kropp och körde tillbaka till sjön. De virade in kroppen i kättingar och vikter, och lät den glida ner i det kalla, mörka vattnet.

Efteråt ska Eddy sagt till Niina: -“Nu ska vi skåla för, att fanskapet är borta!

Anmälen försvunnen

Vid 13-tiden den 29 januari, hade Niina ringt till sin mamma och berättat, att hon, Eddy och Bobby skulle komma och hälsa på henne, och att de skulle komma inom några timmar. Hon skulle även hämta resterande saker från sin gamla lägenhet i Stenungsund, som hon hyrde till slutet av februari.

Vid ca klockan 17.00 ringde Eddy Larsson till polisen. Han och att hans fästmö ville anmäla, att fästmöns 10-årige son, var försvunnen. Han försvann vid parkeringen vid Bäckebols köpcentrum, på Hisingen, i Göteborg. Eddy berättade, att de tre kommit från Småland med bil, och stannat till vid Bäckebol för att köpa en blomma. De skulle åkt vidare till Stenungsund och träffat Niinas mamma, Bobbys mormor Vuokko. Hon hade inte träffat sitt barnbarn sedan de flyttat ut till det “ensliga belägna huset” i en liten by på landet, i augusti.

Eddy berättade för poliserna, att Bobbys sjukdom medförde koncentrationssvårigheter, nervositet och uppspelthet. Han sa även, att Bobby var väldigt folkskygg. Och de senaste dagarna hade han varit arg, för han ville inte gå till skolan, efter en längre tids frånvaro.

Då han vägrat följa med dem in till varuhuset, så fick han stanna kvar i bilen. Det hade han gjort tidigare, och han hade aldrig försvunnit. Niina och Eddy hade återkommit efter ca 15 minuter, och då var Bobby borta. De trodde att han lämnat bilen för att kissa, då de inte stannat på vägen mellan Malmbäck och Bäckebol. Så de hade letat runt i området, utan att hitta honom.

Styvfadern Eddy fick följa med i polisbilen och letade i närområdet. Han föreföll dock inte orolig. Och enligt polispatrullen gav Niina intrycket av, att vara oförstående till det som hänt. Hon kunde varken sitt mobilnummer eller sin bostadsadress, utan att först titta efter i plånboken. Niina kunde inte svara på några frågor om Bobby. Hon visade inga känslor för händelsen, frågade inte heller om vad som skulle komma att ske. Kvinnan verkade inte oroa sig för Bobby nämvärt. Polispatrullen uppgav, att Eddy var den som både pratade och engagerade sig i Bobbys försvinnande.

Vid 18-tiden ringde Niina till sin mamma igen och berättade, att Bobby försvunnit från bilen, medan hon och Eddy varit inne i affären. Vuokko kunde inte tänka sig, att han frivilligt skulle ha lämnat bilen. Han var ju mycket skygg, och skulle heller inte följt med någon okänd person.

Polisen hade satt in alla tillgängliga resurser för, att hitta den tioåriga förståndshandikappade skygga pojken som försvunnit. Alla yttre polispatruller, väktarbolag, räddningstjänst, sjukhus osv underrättades. En mängd rutinåtgärder vidtogs, bl a kontrollerades Bobbys hemadress och Bobbys mormors adress i Stenungsund.

Sökandet

Den 30 januari 2006, anslöt militär från Skövde och Halmstad, och hemvärnet in för, att deltaga i sökandet. Det intensiva sökandet pågick i flera dagar.

De som deltog i sökandet var: radiopolispatruller, rytteriet, hundpatruller, civilpatruller, piketen, trafikpoliser, helikopter, och sjöpolisen som sökte i Göta älv.

Även externa resurser: beredskapsplutoner från LV6 i Halmstad, P4 i Skövde samt hemvärnet. Kostnaden enbart för polisresurserna uppgick till ca 363.000 kronor.

Den 31 januari, åkte en polispatrull hem till Niinas mamma, Vuokko, i Stenungsund, för att prata med henne efter det att hon själv ringt till polisen. Vuokko berättade då, att Niina kommit hem till henne den 30 januari, vid 19-tiden, tillsammans med några poliser. De hade gemensamt besökt Niinas lägenhet. Medan de varit där, så hade Eddy ringt Niina. När han fick reda på att polisen var där hennes i lägenheten, hade han frågat: -Vad gör dom där?

På morgonen den 31 januari hade Vuokko ringt till sin dotter och frågat hur det hade gått. Hon svarade, att de letat en liten stund. Senare fick hon veta att hennes dotter och Eddy åkt till Göteborg, för att “fixa” en advokat. Vuokko förstod inte varför.

Sedan berättade hon, att Bobby vid ett tillfälle i höstas berättat för henne, att han hade jätteont i “rumpan”. Det var efter Bobbys och Niinas besök i Småland, då de hälsat på Eddy där. Vuokko hade påtalat detta för Niina och bett henne vara observant, så inte Eddy företog sig nått sexuellt mot Bobby.

Den 4 februari 2006

Eddy och Niina kom till polishuset i Göteborg. De ville lämna några kompletterande uppgifter. Paret ville inte prata med polisen, inte var och en, endast tillsammans. Detta efter samråd med en advokat. Niina uppgav, att Bobby blivit slagen av sin mormor vid två tillfällen. Hon hade sett röda märken på honom som såg ut som märken efter en rem och satt på “rumpan”.  Eddy menade, att Bobby försvunnit, eftersom han inte ville åka till Stenungsund och träffa mormor.

Förundersökning

Efter att ha sökt efter ­pojken i flera dagar började polisen ana oråd och förstod att allt var en lögn, och två veckor senare greps paret. Niinas vittnesmål låg till grund för förundersökningen. Efter sammanställningar och analys av alla uppgifter, kom polis och åklagare till slutsatsen, att Bobby hade bragts om livet.

Den 14 februari greps paret i huset utanför Nässjö.

Den 17 februari häktades de av Eksjö tingsrätt. Paret hävdade, att Bobby dött i en olycka. När Niina satt häktad brast hon och började berätta om våldet på torpet hos Eddy. Hon orkade inte ljuga längre, utan berättade var den döda kroppen fanns. Samma dag tog dykare upp Bobbys kropp ur Lovsjön.

Den 2 maj åtalades paret för mord och en rad olika våldsbrott.

Begravning

Den 7 juni 2006 begravdes 10-åriga Bobby Ödsmåls kyrka, ca 5 km från Stenungsund.

Hans begravning ramades in av kärlek. Inne i kyrkan fanns 7.000 av de nästan 30.000 röda rosor, som allmänheten skänkt för att hedra Bobby. Det var symbolen för kärleken som kom från hela svenska folket. Många rosor låg vid fönsterkarmarna och nedanför altartavlan. Även stora fång rosor stod också runt Bobbys vita kista, och gången upp till kyrkanvar dekorerad med rosorna.

Komminister Björn Larsson ledde begravningsakten, även om han egentligen hade slutat där. Det var han som döpte pojken. Bobby brukade även gå dit tillsammans med stödfamiljen, och träffade då Björn Larsson. Det var Bobbys kyrka. Därför hölls själva gudstjänsten där, medan gravsättningen skedde i en annan kyrka, söder om Stenungsund. Norums kyrka. Det var den församlingen som Bobby tillhörde, medan han bodde i Stenungsund.

Klockan 11.10 kom Niina till Ödsmåls kyrka, i en vanlig bil, inte i kriminalvårdens transportbil, från häktet i Jönköping. Hon fick diskret och snabbt gå in genom en annan dörr, tillsammans med civilklädda poliser, än de övriga begravningsgästerna.
Styvfadern hade fått avslag på sin begäran, att få närvara vid begravningen.

Det var ett stort säkerhetspådrag vid kyrkan med avspärrningar och polisbevakning pga hot mot mamman. Polisen hade säkerhetsstyrkor vid båda kyrkorna, och ett enormt stort medieintresse.

Precis klockan 11.30 stängdes alla kyrkans dörrar och klockorna började ringa.

Under begravningsgudstjänsten sjöngs tre psalmer. Först psalm nr 606, Det gungar så fint, när han bär dig, mitt barn. Sedan följde psalm nr 797, Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar längre fram. Till sist psalm nr 745, Dansa med änglarna. Kontaktfamiljens två döttrar sjöng för Bobby.

Klockan 12.05 öppnades dörrarna igen. Efter en stund fördes Bobbys vita lilla kista ut ur kyrkan, följd av de sörjande. Bobbys mamma fick vänta inne i kyrkobyggnaden, medan andra satte sig i bilarna, för att åka till Norums kyrka för själva gravsättningen. När det sedan var tomt utanför Ödsmåls kyrka kunde Niina föras ut, för att via bil åka till den fortsatta begravningshögtiden.

På Norums kyrkogårds östra del, fick mamma Niina ta sitt sista farväl av sin tio-åriga son Bobby. Ett 30-tal begravningsgäster samlades vid graven, medan uniformerad polis höll vakt på avstånd, och såg till så ingen obehörig kom innanför avspärrningarna.

Komminister Lars Hjort sa några ord vid Bobbys grav, innan han sen gick fram till Bobbys mamma och gav henne en kram. När klockorna började ringa efter akten, fick Niina följa med kriminalvårdens vakter till den väntande bilen, för att föras tillbaka till häktet, medan de övriga begravningsgästerna stod kvar.

Nu fick Bobby sin sista vila. Snett bakom Bobbys grav finns morfars grav och Bobbys moster vilar också där.

Bobbys gravsten skänktes av ett stenhuggeri i Skåne. Den hade formen av ett hjärta. En bild av Nalle Phu var ingraverad och texten: “Vår solstråle Bobby”. Under Bobbys namn stod det: “Älskad och saknad”.

Tingsrätten

Den 9 juni 2006 I Eksjö tingsrätt skyllde paret på varann. Niina påstod, att hon hotats och tvingats av sin sambo. Hon nekade till brott, mord och vållande till sonens död, men godtog att hon dömdes för bl a grov misshandel.

Eddy nekade till styvsonens död. Han trodde, att Bobbys död kunde berott på, att han fick en apelsinbit i halsen. Mannen erkände dock, att de gjort sig av med den döda kroppen genom att dumpa den i en sjö. Och han medgav falskt larm och brott mot griftefriden.

Åklagaren Erik Handmark ansåg att det var mord och yrkade på livstidsstraff längre än tio för båda.

Enligt tingsrätten kunde inte åklagaren bevisa, att båda var likgiltiga inför mordet.

Paret åtalades för mord, men friades. De dömdes för grov misshandel, grovt vållande till annans död, olaga frihetsberövande, grovt olaga tvång, brott mot griftefriden och grovt falskt larm.

I domen mot dem skrev rätten:
”Det är svårt att föreställa sig fysiska eller psykiska övergrepp mot ett barn som kan vara mer hänsynslösa än de Eddy Larsson och Niina Äikiä har utsatt Bobby för.”

Straffet blev tio års fängelse för att ha vållat Bobbys död.

Domen överklagades.

Hovrätten

Den 14 augusti 2006, Startade Rättegången i Göta hovrätt, där försvarsadvokaten Per Oehme, som försvarade Eddy, lanserade en teori om, att det kan ha varit koloxidförgiftning som orsakade 10-åriga Bobbys död. De eldade ju med ved i stugan. Oehme hade dock ingen bevisning till stöd för sin teori.

Niinas försvarare, Anders Berggren, ansåg att kvinnans “bristande utveckling” skulle räknas som en förmildrande omständighet. -Hon kunde inte freda sig själv och Bobby, sa Berggren.

Dom

Den 5 september 2006, fastställde Göta hovrätt  domen mot Eddy Larsson. Tio års fängelse för båda två.  Båda fick tillfälligt skyddade identiteter, som upphörde att gälla 1 oktober.

Vadeanmälan

Niina Äikiäs advokat, Anders Berggren, lämnade in den 3 oktober en vadeanmälan till Högsta domstolen (HD) i Jönköping. Han yrkade strafflindring på det långa fängelsestraff som hovrätten utdömde den 5 september. Och hans klient krävde både fortsatt hemlig identitet, efter dödshot, och ett helt frikännande vad det gällde grovt vållande till annans död. Och att man beaktade vissa delar av det rättspsykiatriska utlåtandet som gjordes om hans klient.

Eddy krävde också strafflindring, och ville ha dödsorsaken närmare utredd och bedömd vad det gällde kopplingen mellan styvsonens epilepsi, kramper och maginnehåll, som han kvävts av. Han begärde dock inte någon fortsatt skyddad identitet.

Utsläppta 2012

Den 7 juni 2012 släpptes Niina från kvinnofängelset Hinseberg, i Frövi, utanför Örebro.Sedan blev det ett familjehem i södra Sverige. Hemmet var en del av Kriminalvårdens utslussningsarbete efter fängelseåren.

Den 15 oktober 2012 släpptes både Eddy och Niina, nu med nya identiteter, ut ur fängelset efter, att ha avtjänat sex år och åtta månader (2/3 av det 10-åriga fängelsestraffet). De blev villkorligt frigivna. Även om Eddy var straffad tidigare för grov våldtäkt med sadistiska inslag.

Eddy Larsson bodde först i en husvagn på hemlig ort i Västsverige, nära där Bobby bodde sina första år i livet. Sedan flyttade han till Oxelösund. Hans föräldrar bröt med honom efter domen 2006.

Niina Äikiä fick jobb på en handelsträdgård någonstans i Sverige. Hon ville inte ha någon kontakt med Eddy längre. Båda gjorde namnbyten.

Huset som paret bodde i, stod tomt i flera år, men är borta nu.

0
Läs mer
Ungefärlig lästid: 20 minuter, 54 sekunder

Fallet är skapat och påbörjat, men vi anser att det inte är tillräckligt fullständigt - Vi arbetar för att färdigställa fallet.

Relaterade fall:

Bobbys Styvfar innehav av barnpornografi
Bobbys Styvfar berusad med kniv

Karta:

Malmbäck, Sverige

Stenungsund, Sverige

Lovsjön, Jönköpings län, Sverige

Handskerydsskolan handskeryd Nässjö

Ödsmål kyrka, Stenungsund, Sverige

Norums kyrka, Stenungsund, Sverige

Länkar:

PDF & Filer:

Hovrättsdom
(54,06 MB)
Du är inte inloggad och kan därför inte ladda ner i beta-versionen.

Lås upp dokumentet

Du behöver bara klicka på knappen nedan för att visa innehållet

Inbäddad PDF:

Tingsrättsdombobbydom_B354-06

Teorier:

Tyvärr finns det inte en teori om Fallet Bobby.

Skriv en egen teori ⌄
Du är inte inloggad och kan därför inte skriva en teori i beta-versionen.

Kommentera

Be the First to Comment!

Notify of
avatar
wpDiscuz
Dela

Dela

Dela sidan med dina vänner!

Hoppa till verktygsfältet
Creeper