Ny här? Läs Krimfalls Exempelfall...

Johanfallet

Västernorrland
 - fredag 7 november 1980 ( 37 år 3 månader 10 dagar )

Johan-fallet kallas försvinnandet år 1980 av den då 11-årige Johan Asplund. Hans kropp eller kvarlevor har inte återfunnits.

Thomas Quick erkände år 1993 att han fört bort och mördat Johan Asplund 1980. Quicks erkännande och hans uppgifter utreddes, och han åtalades och fälldes av Sundsvalls tingsrätt för detta 21 juni 2001. Johans föräldrar var målsäganden och hade ett målägarbiträde, Kerstin Koorti, som motsatte sig åtalet och menade, att Quicks erkännande var falskt.

Försvinnandet

Johan och hans mamma bodde på Bågevägen i bostadsområdet Bosvedjan, ca 5 km norr om Sundsvall. Föräldrarna hade separerat. Johan fick som vanligt frukost på sängen av sin mamma. Innan mamma Anna-Clara åkte till jobbet, pratade de om vilka kläder han skulle ha i skolan, och att han skulle åka till sin pappa i Sollefteå senare på dagen. Det hade snöat under natten.

Dagen den 7 november 1980 Klockan 07.45 på morgonen, sa Anna-Clara “hejdå” till sin son och åkte till jobbet. Mellan klockan 07.55-08.00 såg grannen Rickard Nyström, Johan stående påklädd utanför ytterdörren. Pojken såg då mycket konfunderad ut, enligt vittnet. Detta är den sista kända iakttagelsen som gjorts av Johan.

Vid 13-tiden på eftermiddagen kom Johans mamma hem från arbetet. Då var Johan borta. Men då klockan inte var så mycket trodde hon att Johan var kvar i Bosvedjeskolan, som låg ca 400 meter ifrån bostaden. Kläderna hon lagt fram på morgonen till Johan, låg orörda kvar i Johans rum. Det var inte likt honom att strunta i vad de kommit överens om. Men hans stövlar och vändbara blå-röda jacka var borta.

När pappa Björn Asplund kom för att hämta sonen vid klockan 14.30, hade Johan fortfarande inte kommit hem. Fadern och Johan skulle åka till pappans bostad i Sollefteå. Johan hade sett fram emot just denna fredag, då även en kompis skulle få följa med till hans pappa.

När föräldrarna kontaktade skolan visade det sig, att Johan inte kommit till skolan den dagen, och ingen hade heller sett honom lämna bostaden.

Klockan 15.40 anmäldes Johan försvunnen hos polisen. Han efterlystes även i SR Västernorrland. Man upprättade dessutom stora skallgångskedjor med mängder av poliser och frivilliga, som genomsökte stora områden till fots och med helikopter, dock utan att finna pojken.

Utredning

Tidigt i utredningen fattade polisen misstankar mot en man i familjens bekantskapskrets, Johans styvfar, Anna-Claras 41-åriga ex-sambo “Ingvar”, för att ha fört bort och dödat Johan. Han hade sedan separationen från Johans mor ett och ett halvt år tidigare, visat stor svartsjuka och ska vid flera tillfällen ha hotat, att göra Anna-Clara illa genom att skada Johan.

I utredningen framkom det dessutom, att flera vittnen observerat mannen i sin bil, vid ett flertal tillfällen i Bosvedjan, under veckorna innan Johan försvann, möjligtvis för att kartlägga pojkens och mammans dagsrutiner. I utredningen kallades mannen för “Johan-mannen”.

Åklagaren valde dock, att inte väcka åtal då han ansåg, att bevisningen mot mannen endast bestod av indicier. Man saknade kropp, mordvapen, brottsplats och konkreta bevis på, att mannen skulle ha befunnit sig i Bosvedjan, morgonen då Johan Asplund försvann. Trots att han saknade alibi och trots att flera vittnen ska ha observerat mannens bil i Bosvedjan på morgonen och förmiddagen då Johan försvann, kunde utredningen aldrig binda honom till platsen den aktuella dagen.

Enskilt åtal

Föräldrarna väckte då enskilt åtal, i en civil process, för människorov mot 41-åringen i frågan om sonens försvinnande, med hjälp av advokat Pelle Svensson. Tingsrätten ansåg det bevisat, att den anklagade fört bort Johan, men inte att han gjort detta i syfte, att bringa pojken om livet.

Dömdes

I april 1985 dömdes 41-åringen därför mot sitt nekande, av en oenig tingsrätt, för olaga frihetsberövande till två års fängelse.

Domen överklagades till Hovrätten för Nedre Norrland, och advokat Svensson skärpte åtalspunkterna till att även omfatta mord.

Friades

Den 9 april 1986 frikändes “Johan-mannen” av Hovrätten för nedre Norrland.

I september samma år ansökte Pelle Svensson om prövningstillstånd hos Högsta Domstolen, vilket inte beviljades. Advokat Svenssons agerande kritiserades av Göran Elwin i boken “Fallet Johan”.

Quick erkännande

Tretton år efter Johans försvinnande, i mars 1993, erkände Thomas Quick, numera Sture Bergwall, att han mördat Johan Asplund. Det var det första, icke preskriberade mordet, som Quick erkände.

I mars 2001 väcktes åtal mot Quick av överåklagare Christer van der Kwast. Vid rättegången ifrågasattes Quicks trovärdighet, och Johans föräldrar ansåg inte att Quick var skyldig till brottet.

I juni 2001 dömdes Quick av tingsrätten för mordet, och ett skadestånd tilldömdes föräldrarna.


Hösten 2006

Advokat Pelle Svensson lämnade in på föräldrarna Asplunds uppmaning,  en inlaga till Justitiekanslern (JK). Den avsåg bland annat Johan-fallet, och flera av de andra mordfall, där Thomas Quick erkänt och efter domstolsprövning dömts. Pelle Svenssons syfte var, att få en JK-utredning av de tveksamheter, som kritiker av Quick-utredningarna uppehållit sig vid under många år.

Advokaten framförde också allvarliga anklagelser mot åklagare Christer van der Kwast och polisens utredare. Pelle Svensson hävdade,  att de begått allvarliga tjänstefel under mordutredningarna. Justitiekansler Göran Lambertz granskade samtliga domar och konstaterade, att alla domar varit välgrundade och föregåtts av korrekt utredningsarbete, och prövats på sedvanligt vis vid de olika domstolarna.

Frikändes

År 2009 drog Thomas Quick tillbaka sitt erkännande.

År 2012, efter att ha beviljats resning, frikändes Quick från ansvar för Johans försvinnande, och de andra sju morden, som han också hade erkänt. Chefsåklagaren Jonas Almström beslutade, att bevisningen inte höll och därmed upphävdes Quicks skuld.

Skadestånd

35 år senare, 2015, krävde föräldrarna staten på två miljoner kronor, en miljon var, alternativt ett “skäligt belopp” i skadestånd. Om regeringen inte skulle betala ut något skadestånd, ville de istället ha en offentlig ursäkt. -“Det visar att man har gjort fel”, sa Anna-Clara.

I ett yrkande till JK skrev Anna-Clara och Björn Asplund att den “skandalösa processen” kring Sture Bergwall, f d Thomas Quick, orsakat dem en långvarig psykiskt lidande.

– Jag är rasande arg på det inkompetenta handläggningsförfarandet, sa Björn.

Samtidigt som Asplunds hela tiden hävdat att en annan person var skyldig till bortförandet, så dömdes Bergwall.


Mobilfilm erkännande

Under sommaren 2014, kom det in ett nytt tips till polisen, 34 år efter Johans försvinnande.

Det utreddes på länskriminalpolisens rotel för grova brott i Västernorrland. Polisen ska ha fått in en mobil med en inspelad film från en man. Där ska mannen ha erkänt, att det var han som dödade 11-åriga Johan, och berättat detaljerat, om vad som hände. Mobilen skickades in till Statens kriminaltekniska för undersökning.

Mannen berättade, att han först ringt Johan på morgonen. De kände varann sen tidigare. Efter samtalet åkte han och hämtade pojken på en parkeringsplats alldeles intill hemmet. Mannen övertalade Johan, då han ville bjuda pojken på fika, muffins och Pepsi. Johan insisterade på att gå till skolan och ville inte komma försent. Men pojken hoppade ändå till slut in i bilen, och de åkte till en Ica-butik i Skönsberg, några km bort, där mannen gick in och handlade fikat.

Sedan åkte mannen till en avlägsen plats med Johan i bilen. Pojken var fortfarande angelägen, att hinna i tid till skolan. Mannen tog en näsduk, fylld av kloroform, och täckte över näsan och munnen på han. Johan somnade genast, ska mannen ha berättat. Sedan lade mannen en filt över Johans kropp.

Färden gick sedan till en enslig stuga, ett par mil norr om Sundsvall. Men när mannen försökte väcka Johan var han död. Den desperate mannen försökte, att återuppliva pojken, men försöken var förgäves. Han var död.

– “Det var ett misstag, han skulle inte dö“, berättade den gråtande mannen.

Han virade därefter in Johans kropp i filtar, som han virade ihop med ett rep. Sedan körde han ut till ett skogsområde, som var namngivet i tipset, och som låg ca en mil från stugan. Han bar in Johans kropp och gömde den i skogen. Efter det åkte mannen tillbaka till stugan och städade undan alla spår. Sen åkte han åter tillbaka till platsen i skogen, och grävde en grav, som han lade Johan i. Johans kläder och tillhörigheter brände mannen upp i sjukhusets värmecentral, där han bröt sig in under natten.

Johans pappa har känt mannen sedan slutet av 1990-talet, och varit i kontakt med honom ett flertal gånger, efter att Johan försvann.

Falskt

Polisutredningen visade att tipset var falskt, det fanns inget erkännande, inte heller någon ljudfil eller film. Och tipsaren ljög och gick ändå fri från förtal. Den utpekade mannen var samma person, 41-åringen, “Johan-mannen”, som friades i hovrätten 1986, efter att föräldrarna Asplund väckt enskilt åtal för människorov.

Polisen upprättade en förtalsanmälning mot tipsaren. Men den lades ner, då den anklagade inte ville medverka i en polisutredning.

“Johan-mannen” sa sig handlat i gott syfte, att ha försökt skapa klarhet kring vad som hänt med Johan Asplund, skrev polisen.

Tips

Polisen hanterar “Johan-fallet”, som ett försvinnande. Det finns fortfarande hopp om, att den som vet något ska lätta sitt hjärta och berätta. Främst för de anhörigas skull.
Personer som ev. vet någonting kan lämna anonyma tips till polisen. Eller har man någon teori, får man gärna lämna den till polisen också. Man får tro eller anta någonting, men man får inte hitta på.

Än idag söker föräldrarna svar på vad, som hände Johan, den dagen han försvann 7 november 1980. De vill veta var Johan finns. Ingen annan än gärningsmannen vet vad som hände då.

Föräldrarna

Anna-Clara Asplund flyttade inte från Sundsvall. Hon ville finnas nära Johan, då hon vet att han finns där ute någonstans. Hon känner en enorm ensamhet. Hon har ingen son som kommer hem eller ringer till henne. Anna-Claras enda barn är försvunnen. Hon fick aldrig chansen att se sin son växa upp, aldrig chansen att bli farmor. Hon säger att det är klart att Johan är död, och att det finns en gärningsman. De vill ha en viloplats att gå till och minnas och hedra Johan. Men hans kvarlevor ligger på någon annan plats, som bara mördaren känner till.

Björn bor sedan snart 20 år, i sin husbåt i Stockholm, Men han flydde till Köpenhamn efter att hovrättsdomen kom. Han hade förlorat sin son, och sin hustru Ulla, som efter tre års kamp förlorade mot cancern. Björn stod ensam med två små döttrar på gården i Sollefteå. Allt liv bara försvann. Så han sålde gården, tog flickorna i handen och flyttade till Köpenhamn.

Båda är upprörda och det väckte starka känslor över, att Sture Bergwall, tidigare Thomas Quick, fick och får fortfarande, så stor uppmärksamhet, även efter han skrivit en bok. Johan-fallet försvann i Quick-karusellen. Johans försvinnande både började och avslutar historien om den falske seriemördaren Thomas Quick.

Föräldrarna lider för alltid av förlusten av deras son Johan. Han är fortfarande inte dödförklarad.

 

25 år efter Johan Asplunds försvinnande, den 7 november 2005, blev brottet preskriberat, och ingen kan längre ställas inför rätta.
Johan fick aldrig chansen, att leka med andra barn, gå färdigt skolan, skaffa sig ett jobb eller familj. Johan blev bara 11 år.

2+
Läs mer
Ungefärlig lästid: 10 minuter, 32 sekunder

Fallet är skapat och påbörjat, men vi anser att det inte är tillräckligt fullständigt - Vi arbetar för att färdigställa fallet.

Karta:

Bosvedjan, Sundsvall, Sverige

Sollefteå, Sverige

Teorier:

Tyvärr finns det inte en teori om Johanfallet.

Skriv en egen teori ⌄
Du är inte inloggad och kan därför inte skriva en teori i beta-versionen.

Kommentera

Be the First to Comment!

Notify of
avatar
wpDiscuz
Dela

Dela

Dela sidan med dina vänner!

Hoppa till verktygsfältet
Creeper