Ny här? Läs Krimfalls Exempelfall...

Styckmordet på Veronica i Lycksele

Västerbotten
 - lördag 2 september 2000 ( 16 år 11 månader 20 dagar )

Veronica Eriksson gick på gymnasiet i Lycksele, en liten stad med ca 8600 invånare år 2000.

Veronica försvann spårlöst lördagskvällen den 2 september 2000, efter att hon varit hos en barndomsvän och tittat på film.

De hade lärt känna varandra när de gick i fjärde, femte klass, och gått i scouterna tillsammans. De tittade på mycket action- och krigsfilmer. De hade även varit tillsammans en period, men efter det bara varit goda vänner. De bar båda på ett halssmycke, varsin del av ett hjärta som delats itu, med inskriptionen “Best friends”.
Mannen var vid tiden för försvinnandet 19 år, och Veronica 18.

Just denna dag hade mannen gjort slut med sin dåvarande flickvän, som han hade varit tillsammans med i ca ett halvår.

I telefon kom Veronica och mannen överens om att hon skulle komma hem till honom och titta på film. Hon cyklade hon ner till Preem-macken, vid 20.30 tiden vid Blå vägen strax utanför centrala Lycksele, för att lämna tillbaka filmen “Dykaren”, som hyrts dagen före.
De hade köpt med sig popcorn och ett sex-pack öl hem, och han drack några 3,5or under kvällen.

En kompis till Veronica, berättade för polisen att han träffat henne vid OK-macken i korsningen Vilhelminavägen / Smedsbyvägen vid 23.30, men var dock osäker på tidpunkten. Hon hade berättat för honom att hon skulle in till centrum.

En liten stund senare, vid 23.45 sågs Veronica senast i livet. Vittnena satt i en bil framför trafikljusen vid samma OK-mack, inte långt ifrån Preem-macken, när Veronica korsade körbanan på sin cykel. Allt verkade normalt, men ena vittnet sa sig komma ihåg att denne tyckte det var lite konstigt att hon cyklade från sitt hem mot stan, så dags. Paret skulle träffa en kompis vid midnatt och var därför säkra på tidpunkten.

Efter det var hon spårlöst försvunnen…

Veronica

Veronica umgicks mycket med familjen, hon skötte sina gymnasiestudier, men hade inte speciellt många vänner. Ett stort intresse var militären, där hon drömde om att få göra lumpen. Hon var även idrottsintresserad, cyklade mycket på sin mountainbike och motionerade ofta. Hon älskade handboll, fast det inte fanns något lag i Lycksele. Hon kunde spelade in handbollsmatcher på video och kollade om och om igen.

Mannen

En kompis till mannen berättar att mannen skall ha haft problem under hela sin uppväxt. Dels i hemmet, men också i skolan där han blev retad, något som resulterade i att han började träna kampsporter för att kunna försvara sig.
Mannen hade några år innan mordet, tagit stryptag på en pojke. Något han hade han blivit polisanmäld för, men som slutade i att utredningen lades ned. Förutom det, var han inte dömd för några brott.

Mannen gick industriprogrammet trä i gymnasiet och blev duktig på att göra knivar som han sedan tog hem. Betygen var överlag ganska bra, förutom ämnet religion, där mannen fick underkänt.

Han var lite säregen, men man kunde inte drömma om att han skulle bli en mördare, enligt en person som kände mannen.
Flera andra personer berättde om hans intresse för litteratur, gärna fantasyböcker och liknande. Något som också gjorde att han ibland kom försent till lektionen efter rasten, för att han hade fastnat i en bok. En tidigare skolkamrat berättade att när de andra killarna satt och spelade kort satt han ofta ensam och läste.

Försvinnandet

Söndagen den 3 september, kom mamman hem efter att ha jobbat natt. Hon lade märke till att dotterns cykel inte stod där den brukade, och att hennes dotter inte heller fanns i huset. Mamman tänkte dock inte speciellt mycket på det för tillfället, utan gick o la sig för att sova.

Vid 14.00 tiden blev hon väckt och fick reda på att Veronica fortfarande inte hade kommit hem. Hon klev snabbt upp och tog på sig kläderna. Mamman beslöt sig för att besöka kompisen som Veronica skulle till kvällen innan.

Han öppnade när hon ringde på, och mannen upgav att hon lämnade han vid 23.30 tiden för att träffa några kompisar på stan. Hon frågade om Veronica hade glömt sin mobil hos honom, varpå mannen gick in och letade, men kom tillbaka med beskedet att hon inte hade lämnat något.

Föräldrarna blev oroligare för varje minut, Veronica hade fortfarande inte kommit hem. Mamman fick tag på polisen, och polisanmälde dotterns försvinnande vid tre-tiden på söndagen.

Familj och vänner började själva söka dag som natt efter Veronica. Polisens eftersökningar i centrala Lycksele, samt vägen till och från mannen, gav inget resultat.

Polisen behövde hjälp, de valde att gå ut med bild till pressen för att nå allmänheten. Tipsen strömmade in, men inget av tipsen fick dom att komma närmare en lösning. Samtidigt så utökades spaningarna med helikoptrar och hundar.

Några dagar senare valde polisen att börja genomsöka älven med hjälp av lokala dykare, efter teorin att hon kan ha trillat i vattnet. Men utan resultat.

Dagen efter flyttades dykningarna ner till Hällforsens kraftstation, något som ganska snart visade det sig ge resultat.

Fynd

Den 7 september hittades kroppsdelar tillhörande en kvinnokropp, i ett par ryggsäckar vid Hällforsens kraftstation. På ryggsäckarna fanns namn och telefonnummer, samma namn som Veronicas kompis hade.

200 meter uppströms från kraftstationen fanns en järnvägsbro som gick över älven, det var nedanför den, i vattnet som polisen också hittade en cykel.

Mannen anhölls som skäligen misstänkt för mord samma dag. På fredagseftermiddagen, dagen efter skulle samma unga man från orten förhöras. Polisen gjorde husrannsakan hos den misstänkte mannen och tog med sig en rad föremål, bland annat en yxa, en stol och en mängd saker förpackade i kartonger.

På polisens presskonferens, berättade rektorn, Jan-Olov Karlsson, på Tannbergsgymnasiet, att den mördade Veronica och den misstänkte mannen, var båda elever på skolan.

Häktningsförhandlingen

Strax före klockan 10.00 den 11 september, kom mannen i bil från polishuset i Umeå, till häktningsförhandlingen.

Såväl chefsåklagare Annika Öster, som mannens advokat Gunnar Swanström, krävde stängda dörrar, vilket rådman Kjell Persson gick med på.

Efter en och en halv timmes förhandling, beslöt tingsrätten att mannen skulle häktas på sannolika skäl misstänkt för mord.

Under häktningsförhandlingen berättade han, att han vaknade tidigt på morgonen natten mellan den 2 och 3 september. Natten till söndag då flickan försvann, och han såg henne ligga livlös i hans hem. Han greps av panik och bestämde sig för att göra sig av med kroppen.

Han medgav att han tagit strypgrepp på henne och att det sannolikt varit orsak till hennes död. Han erkände vållande till annans död samt brott mot griftefriden, men att han inte haft uppsåt att döda henne. Han mindes helt enkelt inte och att han hade stora minnesluckor av det som hänt.

Brev 1 till Polisen

Mannen valde att från sin cell i häktet, att i ett brev ge sin historia för kvällen till polisen.

Mannen säger att han och Veronica hade tittat på film, de hade tittat på hela “Deep blue sea”, och en bit av “Blade”. Han hade sedan plötsligt vaknat på golvet i hallen, naken och mått dåligt. När han skulle hämta en hink i badrummet för att sen gå och lägga sig, så finner han Veronica inne i badrummet. Hon låg i en pöl av spya, blå runt halsen, och naken hon med.

Mannen uppgav att han blev “klarvaken” av panik, han försökte sig på Hjärt- och lungräddning, men utan framgång. Det resulterade bara i att han själv spydde. Han ville ringa 112, men vågade inte, han trodde att han skulle åka dit för våldtäkt, något som gjorde han panikslagen då han inte visste om han hade gjort något. Våldtäktsmän var något av det han föraktade mest, enligt brevet.

Han hade sprungit runt i huset för att förstå vad han skulle göra. Han hade tittat på klockan och den var just efter 01.00, det var då han hittade en kniv. Han tog beslutet att börja skära i offret, det blev mycket blod och kroppsdelarna börja han förpacka i plastpåsar.

Han kom att tänka på krematorier. Han uppgav att han började göra upp en eld i pannrummet nere i källaren i värme pannan. Han stoppade in några av kroppsdelarna och tillhörigheterna av Veronica. Han höll på fram tills vid 04.00 tiden, det var då han insåg att han inte skulle hinna klart innan morgonen.
Han stängde av pannan, tvättade av i badrummet och hoppade sedan själv in i duschen och tog på sig nya kläder efteråt.

Han stoppade några av delarna i två ryggsäckar. Han tog Veronicas cykel och cyklade iväg med ryggsäckarna. Han stannade till vid tågbron vid Kraftstationen och slängde i cykeln och väskorna i vattnet.

Han begav sig hemåt, väl där tog han dubbla handskar och tömde pannan till ungefär hälften, och la det i en askhink. Han gick ner till bäcken intill huset och kylde ner hinken, han tömde innehållet i en säck, och begav sig iväg för att slänga den i en container vid ett dagcenterboende.

Väl hemma igen, grävde han en grop bakom uthuset. Han stoppade ner resterna och askan från pannan och placerade stora stenar ovan på, innan han gick in för att sedan fortsätta städa huset och ta en ny dusch.

Klockan var runt 07.00, då han hade bränt allting Veronica hade haft med sig. Han försökte sova, men kunde inte. Vid 11.00 tiden beslutade han sig för att uppsöka sjukhus, då han hade ont i tummen, och ville kolla upp varför.

Resten av dagen hemma efter sjukhuset, väntade han på sin pappa för att säga hej då. Han ville säga adjö innan han skulle upp till Boden där han gjorde värnplikten. Men pappan dök aldrig upp, utan fått förhinder.

I brevet står det att han hade tänkt hänga sig när han kom fram till Boden, men att han inte klarade av det. Han sköt på det och den natten blev det ingen sömn heller.

Efter detaljerna i brevet så få fick polisen påbörja nya brottsplatsundersökningar, för att kunna kontrollera om det stämde det som stod i brevet.
Containern som han sa sig dumpat delar i, skulle ha tömts dagen innan undersökningen. Men som tur var, hade det inte gjorts, och till slut efter ett tags letande, hittade de påsen.

Brottsplatsundersökningarna blev omfattande, och huset var avspärrat i nästan en månads tid.

Polisen besöker mannen

Polisen hade svårt att nå fram till mannen. De försökte att få han säga vad som verkligen hade hänt under de timmarna hemma i huset, där han sa sig ha fått en blackout. Polisen spekulerade t.om. om hypnos kunde vara en lösning för att kanske få fram minnesbilder. Men det var något som krävde mannens godkännande och fulla medverkan.

Samtidigt som polisen besöker mannen då de frågar om lösenordet till hans dator, tyckte de att det var ett bra tillfället att fråga om hypnosen.

Mannen reagerade starkt, först visade han förvåning, sen tveksamhet, och tillslut såg han mest skräckslagen ut. Polisen märkte att mannen verkade vara livrädd att förlora kontrollen. Det var för första gången sen han hade gripits som han visade någon typ av aggression och ilska.
Han svarade först att han inte tyckte att hypnos lät speciellt lockande. Polisen frågade då hur de annars kunde hjälpa mannen att få honom att minnas, men fick inget svar.

De undrade vad det var, som han var så rädd för att få reda på. Hans tålamod tog slut, han reagerade kraftigt;
– Jag har sagt att jag skall komma ihåg vad som hände, sagt är sagt och det gäller, kallar ni mig för lögnare?!

Polisen kände att de inte kunde göra mer, att besöket inte skulle ge något mer, och avbröt det ganska omgående.

Brev 2 till Polisen

Dagen därpå lämnade han över ett nytt brev, brevet började med, “Era förbannade jävla sadistiska svin. Ni gjorde det med flit! Eller hur“. Han fortsatte att beskriva att det dom hade gjort, dock hade gett effekt. Han hade börjat minnas flera detaljer, som han tidigare inte delgivit.

Han skrev att Veronica hade viljat ta med mannen ut på stan, men att han inte ville träffa folk. Han gick till slut med på förslaget ändå.
Det var där någonstans, när de stod och tog på sig skorna, som Veronica hade sagt något. Något som fick honom att brusa upp, han mindes inte vad – bara att han blev arg och tappade kontrollen. Han slog till henne två gånger i magen så hon stupade.

Han försökte fråga henne varför hon sa så, men fick inget svar då han höll strypgrepp på henne. Han tänkte slå henne igen, men hejdades av en tanke.
Istället började han klä av henne kläderna medan hon låg där. Han tog av sig sina egna kläder i ett försök ha sex med henne. Men han lyckades inte, han kunde inte få in den i henne, när hon låg där i sitt medvetslösa tillstånd.

Han skrev att han aldrig mer kommer att yppa ett ord om den otrevliga helgen igen. Men att de nu i alla fall tillräckligt mycket för att sätta dit honom för mord, våldtäkt och styckning.

Tingsrätten

Mannen åtalades fredagen den 20 oktober 2000 för mordet på Veronica.

Under rättegångens första dag vägrade han svara på frågor. Han var märkligt orörlig, nästintill apatisk och stirrade tomt framför sig. Ibland lutade han sig fram och tittade ned i det svarta skrivbordsunderlägget.

En lärare skrev i ett brev, som lästes upp i rätten, hur Veronicas lillasyster hade drabbats av händelsen:
“Hon hade svårt att sitta stilla och kunde plötsligt ställa sig upp utan anledning och utan att vara på väg någonstans. Hon var mer okoncentrerad och hade svårt att hålla sig till ämnet. Under en period sade hon ofta “Jag vill inte”. Hon hade svårt att förstå hur en kompis kunde behandla Veronica så.”

Mannen behövde genomgå en stor rättspsykiatrisk undersökning (RPU) innan domen föll. Det behövdes då det enligt den så kallade paragraf sju-undersökningen, kunde misstänkas att han led av allvarlig psykisk störning.

Chefsåklagare meddelade att han hade varit ett svårbedömt fall, och att undersökningen inte innehöll någon direkt diagnos. Tingsrätten beslutade också att låta Socialstyrelsens rättsliga råd granska den rättspsykiatriska undersökningen.

Läkarnas slutsatser blev hemligstämplade, men enligt källor, bekräftades bilden av mannen som en inåtvänd person, med sociala och känslomässiga störningar. Läkarna kom fram till att de ansåg att mannen led av en allvarlig psykisk störning. Han borde därför dömas till sluten vård.

Mannen ville inte samarbeta med läkarna. Han hade vägrat svara på frågor och intog en extremt reserverad attityd mot alla som försökte närma sig honom. Undersökningarna är nu efter så många år gallrade av tingsrätten, och går inte att längre att hämta ut.

I januari 2001 dömdes mannen till sluten rättspsykiatrisk vård.

Tiden efter domen

I augusti 2003, fick mannen beviljat att besöka Noliamässan i Umeå. Sedan han dömdes till rättspsykiatrisk vård, hade mannen aldrig beviljats permission. Men då tilläts han gå tillsammans med två vårdare på den välbesökta Noliamässan med omkring 14 000 besökare.
Veronicas pappa uttalade sig kritisk angående besöket: – Personligen tycker jag inte att han ska få gå på Nolia, sa pappan, som själv besökt på mässan.

Men ett besök tillsammans med två vårdare är inte samma sak som en permission, svarade verksamhetschefen vid rättspsyk i Umeå.
– Jag kan förstå att det kan väcka anstöt, men det viktigaste är att behandla och rehabilitera patienterna, sa Tonny Andersen.

I september 2008 beslöt Länsrätten i Umeå att den slutna vården skulle övergå till öppen rättspsykiatrisk vård.
Lokala medier meddelade att mannen haft täta permissioner samt även praktiserat på ett företag i Umeå, risken för återfall i brott bedömdes som “i det närmaste obefintlig”.

I augusti 2010 skrevs han ut.

Tillbaka i Lycksele

Veronicas syster var 7 år när mordet skedde. Hon hade sedan det hände alltid varit rädd för att träffa på honom, att han skulle göra henne något också. – I början pratade systern jämt om mannen, hon frågade oss hela tiden var han var någonstans och när han skulle komma ut, uppgav pappan.

För åklagaren som beslutade om mannens frigivning, hade han uppgett att han skulle hålla sig borta från Lycksele, och i stället söka jobb i en grannkommun. Men snart började han synas i hemmatrakterna igen.

När Veronicas bror skulle börja en teknisk utbildning på Lernia, ringde hans jobbcoach från Arbetsförmedlingen och berättade att Veronicas dömde mördare också gick på skolan.

I februari 2011 började mannen svetsutbildningen via Lernia. Utbildningen delade lokaler med Tannbergsskolan, gymnasiet där Veronicas syster gick andra året på vårdprogrammet, och där Veronicas bror gick.

Det var när mannen satte sig vid en dator i ett gemensamt uppehållsrum, som systern gick fram till honom och satte sig vid datorn mitt emot.

Hon övervägde att ställa frågan som malt i hennes huvud i ett decennium.
– “Vad var det hon sa till dig som fick dig att döda henne?”. Om han bara kunde svara på det. Men i mannens närhet fick hon inte fram ett ord.

– Jag blev som tom. Och så slog det mig att Veronica sa något den där kvällen som fick det att svartna för honom. Varför skulle det inte kunna hända igen?

Hon bara satt där och tittade på honom, i 15-20 minuter. Han tittade aldrig upp, utan bara stirrade på sin dataskärm under hela tiden hon satt där, tills hon gick.

 

3+
Läs mer
Ungefärlig lästid: 16 minuter, 50 sekunder

Karta:

Lycksele

Lycksele, Sweden

Länkar:

PDF & Filer:

Tingsrättsdom
(2,92 MB)
Du är inte inloggad och kan därför inte ladda ner i beta-versionen.

Lås upp dokumentet

Du behöver bara klicka på knappen nedan för att visa innehållet

Inbäddad PDF:

TingsrättsdomB-470-00-Mordet_i_Lycksele

Teorier:

Tyvärr finns det inte en teori om Styckmordet på Veronica i Lycksele.

Skriv en egen teori ⌄
Du är inte inloggad och kan därför inte skriva en teori i beta-versionen.

Kommentera

Be the First to Comment!

Notify of
avatar
wpDiscuz
Dela

Dela

Dela sidan med dina vänner!

Hoppa till verktygsfältet
Creeper