Ny här? Läs Krimfalls Exempelfall...

Från Brott till Dom – Rättsprocess i brottmål

Förenklad beskrivning av Rättsprocess i brottmål

Under en rättsprocess i brottsutredning genomgår en misstänkt person ett antal steg fram till en eventuell dom. Stegen är som följer, gripandeanhållande, häktning, åtal och till sist rättegång.

De tre första stegen i processen är alla tvångsmedel som gäller tillfälliga frihetsberövanden, skillnaden är vem som fattar beslut och verkställning.

Något som är avgörande i de flesta stegen är de olika misstankegraderna som den misstänkte kan ha. Det är Skäligen misstänkt, som är den lägre graden av misstanke, och Sannolika skäl misstänkt, som är den högre graden av misstanke.

Gripande:

Gripande innebär att en person som är misstänkt för brott tas i förvar av polisen. Det får ske t.ex. när polisen inte kan eller hinner vänta på att åklagare ska fatta beslut om anhållande. Även enskild person får gripa en person som är efterlyst, som har begått ett brott som kan ge fängelse, som påträffas på bar gärning eller flyende fot.

Den gripne ska så snart som möjligt förhöras och då få reda på vad denne är misstänkt för. Åklagaren är den som efter polisförhöret omedelbart ska besluta om den misstänkte ska anhållas eller inte.

Gripande är ett interimistiskt beslut som skall uppnå anhållande krav, men tas direkt av polis. Uppfyller gripandet inte anhållande kraven, skall personen släppas direkt.

Att ha rätt till att ringa eller kontakta någon är i allmänhet inte något man har. I enstaka fall där det kan finnas speciella skäl, kan ex. polisen kontakta anhörig. Men kollusionsfaran (dvs försvårande av utredning) prioriteras alltid över den gripnes rättigheter.

En gripen person får hållas kvar av polisen högst tolv timmar innan dess anhållande måste ske. Om den misstänkte inte anhålls, hävs gripandet omedelbart.

Oftast sker beslut om anhållande över telefon muntligen av åklagaren till förundersökningsledaren.

Beslutfattare: Polis.

Anhållande:

Anhållande är ett provisoriskt frihetsberövande i avvaktan på häktning. Beslutet fattas av åklagare, genom att antingen låta ett gripande övergå i ett anhållande eller anhålla en person i sin frånvaro.

För att anhålla någon krävs det att skälen för häktning uppfylls, eller att den misstänkte är skäligen misstänkt för brottet, och att det finns synnerlig vikt att denne tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning.

Det är vid anhållandet som åklagare har möjlighet att belägga den misstänkte med olika typer av restriktioner. Det kan betyda att den misstänkte inte får kontakta någon eller ta del av nyhetsinformation, i förebyggande syfte som kan försvåra utredningen.

Senast klockan 12 tredje dagen efter anhållande, måste åklagaren fatta beslut och lämnat in sin häktningsframställan till domstolen.
Om man ex. anhålls klockan 14.00 på en måndag, ska beslutet fattas senast klockan 12.00 på torsdag samma vecka.

Beslutfattare: Åklagare.

Häktning:

Domstolen är den som skall fatta beslutet om häktning, utan dröjsmål och aldrig senare än fyra dagar efter gripandet.

För att häktas i Sverige måste man åtminstone vara skäligen misstänkt för ett brott som har fängelse på minst ett år i straffskalan. Det måste finnas minst ett häktningsskäl samt att häktning anses behövligt för att kunna utreda brottet. De olika skälen för häktning som minst en av de som måste uppnås, är flyktfara, kollusionsfara eller recidivfara.

Flyktfara – när det finns skäl att tro att den misstänkte kommer att försöka sig undan lagföring och fly.
Kollusionsfara – när det finns skäl att tro att den misstänkte kommer att försvåra utredningen.
Recidivfara – när det finns skäl att tro att den misstänkte kommer att fortsätta att med brottslig verksamhet.

Om personen är skäligen misstänkt begär åklagaren en veckas häktning, en så kallad utredningshäktning.
Om yrkandet är på sannolika skäl misstänkt kan personen häktas i max två veckor åt gången.

Huvudparterna vid en häktning är rättens ordförande, åklagare samt försvarare. Domaren tar beslutet, åklagaren för samhällets talan om ansvar för brott, och försvararen tar tillvara den anklagades intressen.

Om ett ärende bedöms som känsligt med hänvisning till utredningen eller den anklagade, kan domaren även besluta att förhandlingen ska hållas bakom stängda dörrar, dvs utan insyn för allmänheten och journalister.

Häktingsframställan är som huvudregel en offentligt handling med tillhörande protokoll samt beslut. Redan i detta skede så kan alltså allmänheten få reda på vem som sitter misstänkt.

Ett häktningsbeslutet kan även överklagas till hovrätten om någon part inte är nöjd med beslutet.

Efter häktningstidens utgång eller att det under tiden under häktningstiden inte lett till åtal, måste beslutet omprövas i domstol av rätten.

Beslutfattare: Domstol.

 

De sista stegen avser åtal och rättegång.

Åtal:

Målet med en förundersökning och de stegen innan, är att utreda om det finns tillräcklig bevisning i utredningen att brott har begåtts och av vem.
Det är alltså när åklagare med hjälp av polisens utredning anser, att det på objektiva grunder finns tillräckligt att man kan förvänta sig en fällande dom, det leder till åtal.

När förundersökningen är klar får den som misstänks för brottet veta detta genom en så kallad slutdelgivning. Den misstänkte har rätt att få se all information från förundersökningen och ska få chans att säga vad han eller hon tycker om den.

Åklagaren beslutar sedan om att väcka åtal när denne genom en stämningsansökan lämnar in den till tingsrätten. Anser dock åklagaren att grund för åtal saknas, släpps personen på fri fot.

I Sverige är åklagaren i princip skyldig att åtala om dessa villkor är uppfyllda genom sk. absolut åtalsplikt. Undantag görs dock för ett fåtal brott där det anses att det allmännas intresse av att få lagföring till stånd inte är lika stort. Exempel på sådana brott är, förtal, hemfridsbrott och tillgreppsbrott inom familjen (dvs. stöld eller liknande).

Det är i samband med att när åtal väcks, som stora delar av polisens förundersökningsprotokoll (FUP) blir offentlig handling, och FUP samt åklagarens ansökan kan begäras ut från domstolen av allmänheten.

Rättegång:

Det som i dagligt tal brukar heta rättegång, kallas i domstol för huvudförhandling.

I brottmål inleds processen i tingsrätten, där åklagaren lägger fram sin bevisning mot den åtalade, samt föreslår det lämpliga straffet för brottet.

Tingsrätten bedömer om bevisningen mot den åtalade är tillräckligt stark, och vilken påföljd som den tilltalade skall tilldelas, om den finnes skyldig.

Efter tingsrätten beslutat om dom, har parterna (åklagaren samt den åtalade med advokat) möjlighet att överklaga domen till hovrätten. Om dom fallit eller hovrätten väljer att ta upp fallet, är normalt sett processen slut.

I vissa fall kan fallet gå genom tingsrätt, till hovrätt, ända upp till att prövas i högsta instans, dvs. Högsta domstol (HD). HD tar endast upp fall som är av särskild betydelse.

Det är när HD väljer att pröva ett fall det ger sk. prejudicerande effekt, det betyder att HD:s utslag kommer att vara vägledande för landets tings- och hovrätter.

 

Länkar:
Gripen – Rättegångsbalken – 24 kap. 7 och 8 §§.
Anhållade – Rättegångsbalken – 24 kap. 6, 11, 12 och 13 §§.
Häktad – Rättegångsbalken – 24 kap. 1-5 och 18 §§.
Åklagarmyndigheten
Sveriges Domstolar – Rättegång i tingsrätten

1+

Kommentera

Be the First to Comment!

Notify of
avatar
wpDiscuz
Dela

Dela

Dela sidan med dina vänner!

Hoppa till verktygsfältet
Creeper